Klockan ringer 07.00 och jag öppnar ena ögat för att trycka på Snooze. Hör hur hunden suckar och vänder ryggen till som om hon vill förmedla att hon inte alls tänker följa med matte ut. Nej, det är ju faktiskt lördag och då tänker dvärgsnauzern Hjördis ha sovmorgon.

Jag smyger upp, duschar och gör mig iordning. Det är ju inte BARA lördag, det är kursstartslördag! Äntligen ska jag få möta mina deltagare igen, det var ju en hel månad sen sist! Ett par nya var det minsann också! Det blir spännande! De vet ju inte att de kommer in världens trevligaste grupp, men det vet ju jag.

Full av energi möter jag mitt gäng tio minuter i nio. En del väntar redan utanför dörren och andra dyker upp medan jag samlar ihop gruppen. Den del har bara sig själva att tänka på medan andra logisterar hämtningar och lämningar av barn på vägen till kursen. Men ALLA är sugna på att börja och ALLA tillåter att vi är olika och har olika behov.

Dagen presenteras och uppgiften presenteras. Några skruvar på sig: "prata färdigt nu, jag vill börja", några börjar tänka ut alternativa sätt att genomföra uppgiften på och någon muttrar om rak streck och symetri.

Det tar max fem minuter efter att jag är klar med instruktionen innan alla är på gång med sina alster. Alla arbetar koncentrerat och just idag hör jag inte ens Camilla svära. Det är bra! Hon är nöjd idag!

De nya deltagarna får en plats i sammanhanget direkt och tas emot med öppna armar, och vid lektionens slut är de bekväma med att delge de andra sina tanker kring dagens uppgift. Jag ler när jag plockar ihop materialet och vänder hemåt igen. Det verkade falla väl ut och alla verkade nöjda när de lämnade lokalen. Puh!

Hemma i huset väntar Hjördis, hon har fått en promenad men kan tänka sig att rasta sin matte nu. Vad då konstnär? I Hjördis ögon är jag bara professionell kliare och utfodrare. ;-)